Tankar, tankar och åter tankar.

Återigen skrivs ett inlägg under resandets gång. Denna gånget tar tåget mig mot huvudstaden och havet. Det är Biscaya som väntar på en handfull rookies, blivande skeppare.

Återigen blir huvudet fullt av tankar, som det varit under de senaste veckorna. Men för ovanlighetens skull är det konkreta tankar, tankar och funderingar om beslut som avgör vilken av alla vägar och stigar mitt liv kommer ta inom ett år, ja mindre än ett halvår faktiskt. Tiden går, och punkten för ett definitivt beslut närmar sig alltför snabbt. Tankar om världen, känslan av att vilja se och göra allt, tankarna om hemmaplan och vad som kanske går förlorat när jag kastar mig in i den period i livet som jag drömt om.

Våren ska jag ägna åt att se världen, uppleva världen, leva i världen. Sugas in allt som är nytt och annorlunda gentemot hemma i lilla Sverige. Så länge den ännu allt för tunna reskassan tillåter det iallafall. Men sen då? Vad händer sen? Sommaren, hösten och ännu en vår. Att inte veta, inte ha en aning om var jag befinner mig om ett år ger mig en svindlade känsla om att faktiskt ha hela världen framför mina fötter.

Lisa

Så var Lisa hemma från Frankrike, på riktigt denna gången. Samma syster, men samtidigt en förändrad syster. Förändrat av ett år på en annan plats, en annan vardag och ett annat liv. Hennes hemkomst får mig att längta ännu mer efter min egen avresa. Min avresa mot ett okänt mål. Att få leva i en annan tillvaro, men en annan vardag och se en annan stjärnhimmel ovanför mitt huvud.

Last days of summer

Ostkusten. Sol. Långklänningar. Sista sommardagarna. Vänner som snart skiljs åt.

Med himlavalvet som tak

Med ryggsäckarna på ryggen gav de tre ungdomarna sig iväg i kvällsljuset över det nyslagna fältet och vidare mot bergen. Leden slingrade sig mellan träd och stenar, hela tiden uppåt, upp mot målet för kvällen. Till slut låg backarna bakom dem och de var framme i gläntan i passet mellan två toppar. Det dröjde inte länge förrän eldens flammor kastade sitt mjuka sken över liggunderlaget som rullats ut, pastasalladen som dukats fram i plastburken och det franska vinet i tre plastmuggar. Det kan tyckas som en tanig middag, men i ungdomarnas ögon skulle den inte ens kunna överträffas av en nobelmiddag i stadshuset.

Mörkret kröp närmare och kylan smög sig på, men elden värmde fortfarande när de tre magarna var mättade och struparna släckta på sin törst. När elden falnat la de sig för att sova i moder naturs eget Grand Hotell, en glänta i bergen med tre liggunderlag, tre sovsäckar, en glöd och en gnistrande stjärnhimmel som tak. Tillslut slöt de ögonen och somnade med bilden av himlavalvet kvar på näthinnan. 

Vaunières

Tillsist, efter en lång tågresa, mötte jag Petter i Grenoble och vi steg på det allra sista tåget mellan oss och Lisa Kanske är det för att jag just har plöjt igenom boken Brobyggarna, eller är det på grund av något annat, som jag förundrades över hur järnvägen slingrade sig längs branta stup, över djupa raviner på höga stenvalvsbroar och genom massivt berg.  Efter en lång och kvav resa på den sista etappen kom vi fram till Lisa, och Veynes, där det var FestiFaï. Ett bad, en fransk kebab och en bilfärd i en minibuss som sett sina bästa år anlände vi tillsist till Vaunières. Le petit village, omringad av branta berg. Efter 28 timmars tågresa fick jag äntligen träffa min syster. 

Från en verklighet till en annan

Polskan är nu bytt till tyska, eller nåja, jag håller mig till engelska men folkmassan runtom mig har bytt språk. Sen jag anlände i till Krakow i tisdags har dagarna varit fulla av långa sovmorgnar medan Nicole befann sig i skolan, strosande bland de gamla husfasaderna i stadskärnan, sena kvällar på pittoreska pub-fik med löjligt billig öl och dunkla lokaler, cykelturistande längs floden inkluderat provisorisk picknick i skuggan av en kyrka med Nicole, Frida Kärvegård och hennes belgiska pojkvän Tomas, kvällsdopp i en grön oas mitt i stan, ett gammalt kalkbrott med kristallklart vatten. 

För tillfället sitter jag på Wien Westbanhof, en mellanlandning i det monotona ljudet av tågets framfart och en paus från tankarna som så lätt flyger iväg när blicken fastnar på fältens raka linjer utanför tågkupéns fönster. Snart väntar nattåg till Zürich, lite längre fram möte med Petter i Lyon och tillsist det kära återseendet med Lisa i de franska Alperna. Vad dagarna kommer innehålla där får framtiden visa. Från en verklighet till en annan. 

 

Det shhh-ande språket

Jag kan inte sluta att förundras över hur mycket sch-ljud polskan innehåller. Att ett enda ord kan innehålla flera sådana ljud, och dessutom sättas samman till meningar och fortfarande gå att uttala, det förundrar mig.