Frostmorgon. Sistalovdagsfrukost i Kristianstad. Brädfotografering. Filmer. Skivaffär. Hemmamys. Bortamys. Skridskoåkning. Legobygge. Skola. Väggbygge. Cykelutflykt.
Livet är bra.
Kvällsmys i sängen med spelaren på lagom låg volym. Imorgon är det fredag. Finfredag. Frukostfredag. Framkallningsfredag i fotolabbet med Nicole. Ännu mera mys. 
Att plugga till ett kemiprov är alltid lika härligt. Man räknar molmassa, man räknar substansmängd, man räknar koncentration, pH, syrakonstant, titrering, ja allt vad det heter. Man känner sig någorlunda förberedd. Men så sitter man där. I aulan. På provdagen. “Och nu få ni lov att börja.” Man öppnar provet. Man läser första frågan. Och sen? Sen är det blankt.
Ett litet fniss undslapp mina läppar denna morgon, eftersom det började sådär underbart, härligt, alldeles, alldeles katastrofalt som bara ett slutprov på kemisk räkning i Kemi B kan göra. 1:a frågan och första felaktiga svaret. I pluggandet räknas det och räknas, men att förstå vad man egentligen räknar på och med, skulle det verkligen vara nödvändigt? Uppenbarligen.
Trots detta lilla missöde promenerade jag ut ur aulan tre timmar senare, kissnödig, lättat och med en, för att citera Frida, bränd hjärna.
Trots mitt löfte om att aldrig börja gav jag vika. Jag lovade mig själv aldrig ge mig in i virrvarvet av bloggare dess bloggar, dessa 2010-talets tamagotchi. Det löftet som förstärktes för två år sen då jag skrev mitt sista inlägg på den påtvingade bloggen i Datorkunskap A är nu brutet. Anledningen kan jag inte riktigt komma underfund med, men jag antar att djupt där inne någonstans vill mitt jag också berätta om mina mysiga vinterkvällar, underbara sommardagar, melankoliska eftermiddagar då regnet öser ner eller dagarna då bussen inte bryr sig om min stressiga morgon, utan rullar iväg när jag nästan är framme. Dagar då livet inte kan bli bättre. Dagar då livet inte kan bli annat än bättre. Livet, denna sista vår som fjättrad vid skolans bojor, livet, denna sista vår av säkerhet och rutiner, livet som det är i sin oredigerade variant vill jag dela.
